Omega Doom

En riktig liten juvel - om inte själva juvelen i Albert Pyuns krona!

Vi har ett postapokalyptiskt framtidsscenario, vilket i det här fallet alltid är bra - där robotar härskar. Robotar i rövarband! Ni fattar! Människorna är ja, kanske utrotade, jagade, och lite varstans. Bedrövligt är det i alla fall, lite överallt och varhelst. 

Här kliver vår hjälte *trumvirvel* Rutger Hauer in och styr upp. Som en ensam, stenhård man (maskin), spatserar han in från den radioaktiva vildmarken (med en ryssmössa på knoppen), till en ödslig och lumpen stad där den starkes rätt råder. I staden härjar två robot-rövarband, vilket han lär snabbt från sin nyfunna vän – bartendern… 

...

Det är alltså Yojimbo – once again. Men! Här i sin allra bästa form! Snäppet vassare än ”Last man standing” med Bruce Willis, som var ännu lite mer hårdkokt än Clint Eastwoods variant! (Finsmakaren har givetvis en omvänd ordning.) Filmen har, med mina glasögon på (eller av), riktigt kvalitativa b-effekter, schyssta skådespelare och en god regi (mycket god i det här fallet), med bra foto och klipp, vilket är häpnadsväckande med tanke på regissören. 

DVD-utgåvan är också av fin kvalitet, för den som vill köpa. Alltså riktigt, riktigt sevärd, och ju mer jag skriver desto mer tycker jag om den. Minst 7 skulle jag ge den, vid gott humör!