BLAST

Först ut är en riktig klassiker! 

I alla fall om du frågar ett inbitet fan av Albert Pyun! Albert vem - frågar ni?? 🧐 Jo, samme man som levererade filmen Cyborg med Van Damme i slutet av åttiotalet! Helt oförglömlig säger följarna, och det är den säkert säger jag. För jag har aldrig orkat se klart den… 

Hur som helst. Till filmen. 

 ”1993 greps terrorister i USA som man tror hade planerat ett dåd - det här är filmen om vad som skulle kunna ha hänt!” 

Detta är alltså förtexten, och redan nu blir man ju lite taggad - vad hade kunnat ha hänt!? 

Filmen är från 1997 och på rollistan syns en massa namn som för mig är helt okända, och ser man filmen förstår man varför. Men, med ett undantag! *Rutger Hauer!* Och det är ju såklart ALLTID bra. Man blir genast varm i magen. 

Enda smolken i bägaren är väl att Rutger inte är med så mycket i själva filmen egentligen, utan mest sitter i ett mörkt rum, pratandes i en telefon. Men, han är också lite otippat castad som typ indiansk (native american) terrorjägare (kom ihåg, det kunde ha hänt!) vilket lättar upp. Han har ansiktet smetat med brunkräm och två långa flätor (eller så är det bara dålig ljussättning), vilket nästan täcker upp avsaknaden av replik och mening. Kul och annorlunda grepp! Flera plus bara här. 

Musiken är även den filmens styrka. Det är ett synthigt soundtrack som rullar på intensivt från intro- till eftertext, utan uppehåll, (men med vissa variationer). Känslan av sämre sorts musikvideo är närvarande och bidrar till en munter stämning! 

Handlingen då. Ja, den är väl som Die Hard, fast i en simhall. Det låter kanske trist, men är faktiskt inte så dumt. Man fattar inte riktigt varför, eller vad skurkarna vill, håller på med, eller hur det kommer sig att presidenten helt plötsligt ska dyka in (det kunde ha hänt!!!). Men det köper man, för det blir aldrig någonsin tråkigt. 

Vad är betyget då? 4.3 säger IMDB, men en svag 6:a skulle jag nog bjuda på!